Hur gör ni med växtetiketterna? Ni vet, de där som antingen är en lapp i ett snöre, som den här:
En kvar...
eller som är ett plastband med text på. Sparar ni dem nånstans? Låter ni dem sitta kvar? Att jag frågar beror på att jag så smått börjar planera för balkongen, och bland annat ska mina nya klematis beskäras. Jag vet att jag inte har slängt några etiketter, för redan förra året insåg jag att jag måste komma ihåg namnen på sorterna, för att veta hur de ska beskäras. (Och jag känner mig själv väl nog för att veta att inget blir ihågkommet som inte finns på en lapp nånstans.) Men nu finns det minsann bara en etikett kvar av tre…
Jag tror att Krister Cedergren, på Cedergrens plantskola i Råå som jag köpte två av klematisarna (?) av, sa att båda sorterna skulle beskäras helt. Och den tredje fick jag med en prenumeration av nån trädgårdstidning. Jag får kanske helt enkelt chansa på att även den sorten ska beskäras helt. Ibland måste man våga för att vinna, haha!
Det är förresten sorterna som tillhör beskärningsgrupp 3 som man klipper ner helt, till 20-30 cm ovanför marken. De blommar på årsskotten, så man behöver inte vara orolig för att inte få nån blomning. Dit hör Jackmanii-typerna, en ganska vanlig klematis. Beskärningsgrupp 1 är de som blommar tidigt, och alltså blommar på fjolårsved. De behöver bara putsas rena från fula och döda grenar. Exempel på dem är alp- och bergsklematis. Beskärningsgrupp 2 är de storblommiga och återblommande sorterna. De blommar både på fjolårs- och årsskotten. De kan gärna klippas ned i lite olika höjder, då blommar de hela sommaren.
Den som vill veta mer kan gärna läsa den ljuvliga boken ”Klematis – över 100 olika sorter” av just ovannämnde Krister Cedergren och Andromeda Matz (underbart namn!). Boken är nominerad till ”Årets trädgårdsbok” som röstas fram under mässan ”Nordiska Trädgårdar” i mars.
Underbara bilder!
För egen del ska jag komma på nåt smart förvaringsställe för växtetiketter. Det lär ju komma fler.
