Archive for maj, 2008

Ja, det är ju lite pinsamt att annonsera ut sin tillkortakommanden så här offentligt, men samtidigt tycker jag nog att det kan sammanfatta min filosofi: Det ska vara kul med odling, och det gör inget om det inte blir så bra. Det är bara att försöka igen.

Mina stackars frösådder blev ju sorgligt eftersatta, och därmed mycket gängliga och smala. De hade säkert för lite ljus. När man läser om frösådder står det ofta ”Ge dem lysrörsbelysning”. Ursäkta, men hur gör man då? Om man som jag bor i lägenhet ligger det sällan lysrörsarmaturer och skräpar i hörnen. Och inte går det att hänga upp dem ovanför sådden heller (fast jag läste om ett tips nånstans, där nån hade monterat dem under hyllplanen i en hylla, så att de lös på plantorna på hyllplanet nedanför. Förstår ni? Smart – om man har utrymme för och tillgång till en extra hylla). Men jag kom faktiskt på en sak: Man kan använda lågenergilampor också, och då blir det genast mycket lättare. Ställ en bordslampa eller golvlampa med iskruvad lågenergilampa, och rikta mot sådden. Det ska jag göra – nästa år.

Jag planterade ändå om mina små sötingar, i förhoppning om att de skulle ta sig.

Innan jag började passade jag på att pensla några terrakottakrukor och krukfötter med yoghurt, för att de inte skulle se så nya ut. Jag tog nog lite för mycket yoghurt märkte jag när de hade torkat, och det skulle nog bli snyggare om man strök på den med lite papper istället för med en pensel. Visst är det bra att det är så lätt att börja om? ;-)

Sen satte jag igång. Mina små salvior liknade mer en helt ny variant: Klängsalvia… De fick ändå bo i min ganska grunda blomlåda, som passar bäst till just kryddväxter (den är lite för liten för andra växter).

Jag började med att lägga krukskärvor över dräneringshålet.

Sen fortsatte jag med att fylla upp med lecakulor till ungefär en tredjedel av krukan.

Sen klippte jag sönder makens gamla t-shirt (förlåt, älskling! Jag ska köpa en ny till dig – men jag tog i alla fall en som var lite sliten). Jag bäddade in lecakulorna med en lagom bit tyg för att de inte ska krypa upp och blanda sig med jorden, och för att jorden inte ska ta sig ner till dräneringshålen och täppa till. Dessutom blir det superlätt att återanvända lecakulorna när man ska använda krukan till nåt annat. Återanvändning är lysande, tycker jag! Man sparar både pengar och vändor till affären.

På med jorden, och peta sen ner de små plantorna. Lyft dem inte i den lilla stammen, ta i bladen istället. Det gör inget om ett blad går sönder, men om stammen bryts av är det adjöss med plantan.

Ja, herregud – salvian ser ju helt patetisk ut. Chilin klarade sig betydligt bättre, och kommer nog att överleva.

De fick bo i en röd kruka.

Buskkrassen går nog också en för tidig död till mötes, men den kan sås direkt i kruka utomhus så här års, så jag kommer att göra ett nytt försök med den.

(Fin bild. Man ser hur jag hukar, speglad i fönstret).

Nåväl, min första frösådd för året gick väl sådär. Men det finns massor av fröer kvar (det är så bra med krukodling – det finns alltid fröer kvar) så jag tänker dels sätta om buskkrasse (salvia har jag sen tidigare år, så jag kanske struntar i den), och dels har vi satt lite nya fröer: Taklök, timjan, Törnrosas kjortel, dill, limebasilika och blomstertobak. Vi får väl se hur det går…